Tavus Sweden AB är ett mjukvarubolag i Älvsjö. Vi skriver Elixir och Erlang, och vårt flaggskepp är Revelius: hela driften för verksamheter med dörrar, platser och personal, i ett och samma system.
Revelius applikationsträd. Varje process är en knapp. Tryck på en för att avsluta den och se supervisorn starta om den, medan resten fortsätter.
Tryck på en process för att avsluta den.
En modell i webbläsaren av Revelius applikationsträd, förenklad. Namnen och strategin är de riktiga, tiderna är ungefärliga. Krascha fler än tre processer på fem sekunder och se vad OTP gör då.
En camping har hundratals platser, en bom, en kassa och en ägare som sover. Ett solarium har ingen personal alls. Det är samma problem som Ericsson hade med växlarna: allt ska svara, hela tiden, och det som går sönder ska inte ta med sig resten.
Därför bygger vi på BEAM. Varje öppen översikt är en egen process. Bokningar sprids med PubSub till alla som tittar, utan att någon laddar om. Domänen är skriven i Ash, så att samma regler gäller i webben, i appen och för assistenten som pratar med kundens data. Och det som aldrig får hända, som två bokningar på samma plats samtidigt, stoppas i databasen och inte i en knapp.
Erlang börjar som ett experiment i att styra en telefonväxel, på Ericssons datavetenskapliga labb. Labbet låg i Älvsjö.
Erlang/OTP släpps som öppen källkod. Supervisorer, processer och hot code loading blir allas.
José Valim släpper Elixir. Samma maskin, ett språk som är trevligt att skriva i.
Phoenix 1.0. Webben på BEAM, med kanaler och PubSub från start.
LiveView. Gränssnittet blir en process på servern, och JavaScript-lagret krymper till nästan inget.
Tavus Sweden AB grundas i Älvsjö.
Revelius: Phoenix, LiveView och Ash, en kund per schema, i drift.
Revelius
Revelius är för ägarledda verksamheter med fysisk drift: campingar, gym, solarier, salonger, verkstäder. Ägaren ser läget i en mening, morgon och kväll, och kan vara borta en vecka.
Under Revelius ligger ReveliOS. Tanken är enkel och har tagit oss längst: allt en verksamhet är, dess platser, enheter, regler, personal och pengar, beskrivs i ett enda dokument. Allt annat är en läsare av det dokumentet.
bransch :camping do
enhetstyp :elstolpe do
kan :lasa_upp
matar :kwh
end
platstyp :husvagn, enheter: [:elstolpe]
regel :el_per_kwh do
nar :incheckad
debitera :kwh, pris: {:per_kwh, "SEK"}
end
end
# Kundens egna platser, enheter och personal är data
# ovanpå mallen. Ingen kod ändras när en kund växer.En branschmall som Spark-DSL, förenklad. Mallen blir Ash-resurser, verksamheten är rader i kundens eget schema.
ReveliOS ritar verksamheten som en plats, i 2:1 och med ett dygn som går. Efter solnedgången på kundens ort blir det natt och lyktorna tänds. Dra tidslinjen bakåt och dagen spelas upp. Dra den framåt och det planerade syns i konturer. Ingenting rör sig för att det är fint.
Det finns inga poäng, inga streaks och ingen dagens stjärna. Förvaltaren visar läget och pekar inte finger. Det enda talet vi bryr oss om är hur många dagar i rad verksamheten har gått utan att någon behövde gripa in.
Noll, saknas, omätt och ej aktuellt är fyra olika saker. Ingen av dem får se ut som en annan.
Och sin mätpunkt och sitt klockslag. 14 av 16 platser klockan 21:16, aldrig 88 procent.
Aldrig i knappen. En regel som en annan väg in kan kringgå är ingen regel.
Och deployat är inte serverat. Leveransen bevisas i de bytes kunden faktiskt får.
En standard är inte ett beslut. Det systemet gissar visas som förslag och sparas aldrig av sig självt.
Ett åtagande utan en mätpunkt är en önskan. Den hör inte hemma i ett avtal.
Mycket av vår kod skrivs av agenter. Det har gjort oss strängare, inte slarvigare.
Arbetet börjar som en avsikt: ett åtagande med en kontroll som kan köras, och som ska fälla dagens kod innan något skrivs. En avsikt per ändring, med ett avgränsat scope. Betyget sätts av en körning mot verkligheten, aldrig av den som gjorde jobbet. Missarna sparas.
Allt som når en kund passerar en människa. Agenter föreslår, vi godkänner, och allt hamnar i historiken.
Elixir har inga privata structs. Så vi vaktar AST:n i stället, med ett test som planterar sitt eget fel.
Exclusion constraints i Postgres, inkopplade i Ash som ett vanligt fältfel. Två klick i samma millisekund kan inte vinna båda.
Varför våra predikat har tre värden, och vad som hände med ett nyckeltal som räknade omätt som misslyckat.